För hundra år sedan gick Halmstadborna till nöjesplatsen för att se stadens idrottare kämpa om seger och ära. Nu för tiden är sambandet mellan idrott och nöjesliv inte lika självklart. Gamla tiders idrottsmän var dessutom mer all round än i dag och tävlade ofta i flera olika grenar. Bilden från nöjesplatsen Sommarlust 1919 visar en idrottsgren som tyvärr inte längre utövas - eller? Det är parlöpning med en flicka och en pojke som springer lagstafett. De båda deltagarna i varje lag håller varandra i handen och springer längs den kritade banan, ivrigt påhejade av åskådarna på en fullsatt läktare.  

En gata på Norr har fått namn efter den halländske författaren August Bondeson (1854-1906). Den lilla gatstumpen gränsar till Norra kyrkogården, bara ett stenkast från Halmstads gamla läroverk, numera Örjansskolan. Bondeson läste på läroverket (som då låg på annan plats) åren 1866–73 och bodde under studietiden hos en skomakare vid namn Hallonlöf. Detta enligt förre stadsingenjören Ragnar Lyttkens som själv träffade Bondeson i början av 1900-talet.

År 1885 hade Halmstad en befolkning på 9562 personer.Under året föddes 328 barn och 114 personer dog. Det som är anslående och tragiskt är att 68 av de avlidna var barn under 12 år. Barnen dog av exempelvis strypsjuka, mässling, kikhosta,mag- och tarmkatarr och lunginflammation.Som jämförelse kan nämnas att år 2010 var Halmstads befolkning 91087 personer. Antalet födda var 1135 och döda 903. Av de avlidna var 3 barn under 12 år.

Att gräva i historisk statistik föder ofta tankar och funderingar över Halmstadbornas levnadsvillkor under gångna tider. Intressant historisk statistik för Halmstad finns att läsa gratis på Statistiska centralbyråns hemsida. Gå in på www.scb.se - klicka vidare på statistik/historisk statistik.

/Kerstin Wedin

Den 9 februari 1931 utbröt strejk på grund av avtalstvist vid brädgårdarna i Halmstads hamn. Arbetsgivarna anställde strejkbrytare, som inlogerades på fartyg i hamnen, vilket väckte stor ilska bland de strejkande.Den 20 april samlades en stor människomassa i hamnområdet och en del började kasta sten, varpå polisen gjorde chock. Oroligheterna fortsatte några dagar, strejkbrytarna avlossade skott, folkmassan blev uppretad och ville storma strejkbrytaranläggningen. I detta kritiska läge trädde konduktören Edvin Janson fram och manade till besinning och lyckades lugna stämningen.

Stadsfullmäktige vädjade till allmänheten att avstå från demonstrationer men oroligheterna fortsatte. Den 2 maj träffades en uppgörelse som gav arbetarna 107 ½ öre i timmen och därmed var strejken över.

Den 14 maj ägde tragedin i Ådalen rum, då utkommenderad militär sköt skarpt mot strejkande demonstranter och dödade fem arbetare.

Uppgifterna från Valfrid Göransson, Den sociala bakgrunden till brädgårdskonflikten (Gamla Halmstads årsbok 1982)

/Kerstin Wedin

Fredrik Vetterlunds väg ligger på Rotorp. Gatan fick sitt namn 1940 för att hedra den då 75-årige författaren, skalden och litteraturhistorikern Fredrik Vetterlund. Vetterlund blev 95 år och hann skriva drygt ett 40-tal böcker, de flesta skönlitterära. Han var verksam i Lund och Stockholm men glömde aldrig födelsestaden Halmstad som han gav epitetet ”Luftsynernas stad”.

Under den senaste istiden skapades det som långt senare kom att kallas Galgberget. Det kilometertjocka istäcket drog med sig stora mängder sten och grus och när isen för omkring 14 000 år sedan smälte, avlagrades det lösa materialet. Galgbergets namn leder tankarna till ond bråd död och skoningslösa vedergällningar i form av dödsstraff. Redan under dansktiden användes berget av allt att döma som avrättningsplats. De tidigaste beläggen för galgplatsen tycks vara från 1600-talet. På några kartor från den tiden har kartritarna markerat avrättningsplatsen. Uppe på berget – riktningen är nordväst om Norre Port - finns en galge avbildad. Det äldsta skriftliga belägget för avrättningsplatsen är en uppgift från 1619 om att mästermannen fick 15 mark i ersättning för att han brände Kirstenn Niels Mougensenn ” paa bierget”.

Röda Kvarn invigdes den 19 februari 1926 med filmen Ingmarsarvet, en stumfilm som ackompanjerades av en trio på cello, violin och piano. Biografen är ritad av Halmstadarkitekten August Svensson (1886-1935). August Svensson var ursprungligen möbelsnickare men fortbildade sig och fick anställning hos arkitekten S Uno Forthmeiier i Halmstad. Så småningom startade han egen firma.

Biograf med anor-Röda Kvarn Foto: Christel Ek 

För 85 år sedan, 1926, utkom "Staden vid havet", Fredrik Ströms färgstarka skildring av 1880-talets Halmstad. I en berättelse som myllrar av liv möter vi ett tvärsnitt av stadens invånare: från kakelugnsmakare och poliskonstaplar till fattiga fiskare och sjömän på Söder. I Slottsmöllans fabrik härskar direktör Gordon över sina textilarbetande män och kvinnor. Under de här åren slår arbetarrörelsen rot i Halmstad och vi kan följa hur de nya strömningarna sprider sig och möter motstånd hos arbetsgivarna.

1959-1982 bedrev det Bonnierägda rederiet Lion Ferry en omfattande färjetrafik både i Sverige och ute i världen. Huvudkontoret var placerat i Halmstad. Rederiets historia finns publicerad i olika kapitel i Klas Brogrens och Anders Bergeneks bok "Passagerare till sjöss - Den svenska färjesjöfartens historia". Boken gavs ut av Halmstadföretaget Shippax 2006.

De tre hjärtanas ursprung

1603 är det känt att Halmstad stad förde ett vapen prytt med tre hjärtan prydda med kronor. Den mest spridda historien om ursprunget säger att Christian IV hade ett hjärta som sin personliga symbol och att ett krönt hjärta finns på hans sigill. Christian IV förärade Halmstad tre hjärtan som symbol av denna anledning. Denna teori är felaktig då det inte finns något känt sigill från Christian IV med ett hjärta, det finns påvisat att Christian IV använt ett hjärta i samband med sitt valspråk men det tidigaste belägget är från 1629, dvs. 25 år efter att Halmstad fick sitt vapen.

Halmstad fick sitt vapenfastställt av Kungl Maj:t den 8 maj 1936 med beskrivningen:
Sköld: I blått fält en bjälke av silver, belagd med tre öppna kronor av guld krönta hjärtan.
Hjälmtäcke: invändigt av silver och utvändigt blått.
Vulst: av silver och blått
Hjälmprydnad: tre sädeskärvar av guld vid sidan av varandra.

Kaggens gränd gränsade till Västra kyrkogården men är borta sedan gammal bebyggelse rivits och kvarteret fått nytt utseende. Gatan gick närmare bestämt mellan Karlsrovägen och Kapellgatan, ungefär där Fritz blommor ligger. Flera gator i det här området har anknytning till personer som begravts i S:t Nikolai kyrka. Det gäller även Nils Kagg, även om han senare jordfästes i Kaggska familjegraven i Örslösa kyrka i Västergötland.

Även om 50 år gått, så har många av oss minnen från året 1960. Det var ett händelserikt år både i Halmstad och ute i världen. Ordföranden i föreningen Gamla Halmstad, Anders Bergenek, har skrivit följande betraktelse av året 1960...

På Norr finns två gator med litterär anknytning: Olof von Dalinsgatan och August Bondesons väg. Prästsonen Olof von Dalin (1708-1763) var liksom Bondeson bördig från Ätradalen, närmare bestämt Vinberg, och båda verkade huvudsakligen utanför Halland.

En 8-årig pojke från Breared kommer för första gången från landet in till en stad - Halmstad. Allt är nytt och främmande för honom, men också spännande. Halmstad år 1888 gör ett outplånligt intryck hos den unge pojken. Så småningom skall pojken växa upp och bli känd i Sverige som politiker och författare - hans berättelse från resan till Halmstad ger oss en inblick i stadens liv, dess miljöer och kända personer.

Storgatan och Norre port. Från Christer Engstrands arkiv.